En form av upplevelser
Miami. Ett helt vanligt flyg, med helt vanlig personal och de där bisarrt tråkiga skärmarna som långdistans-flygen smetat på sätet framför dig. Ja, det var vad som tog oss över till South-Beach, Miami. Med en vältränad och charmig utstrålning, möttes vi av den brett Texas-talande Justin, som ambitiöst slängde över rättigheterna till lägenheten i form av en visning och en mindre Atlant med tips, innan han lite halvstressat gav sig av i sin Merca sl500, av nyare modell.
En lätt ytlig och kanske banal tolkning av resan går ganska snabbt att göra, om du sitter på kunskaper om alkoholpriser, promillehalt för vad som klassas som rattfylleri och kanske framför allt, vad en tur längs Board Walk-gatan Ocean Drive har att erbjuda. Från gatauskylten med nummer 16 på, börjar denna gata som så fint kallas ‘nattklubbarnas mekka’ av i stort sett varenda fru eller herre som skriver de där vidunderligt roliga rese-guide-böckerna man alltid släpar med sig. Och jo, det kan till viss del stämma, då du finner allt från Go-Go danserskor 7 dagar i veckan, Pooler i samband med bar och dansgolv, DJ’s för priser som troligen touchar Sveriges BNP samt VIP-avdelningar belägna på ett tak, utformade som ett flygplan eller en klassisk gul skolbuss (som förövrigt används för er som inte ville inse det) Men ne..eller ja..det är klart att det är en stor del av kvällsnöjet.. men det finns verkligen mer att hämta!
Jag hoppas inte ‘Ludy Cartaya’ blir allt för bitter för att han nu omnämns i mitt heta blogginlägg, men denna herre har en rekryterat ihop skara av ganska särpräglade individer till sin ‘ACE INDOOR SHOOTING RANGE’. De var inte udda i form av otrevliga, dryga eller på något annat sätt gjorde stämningen dålig. Tvärt om faktiskt. Hamnar du i situationen när tre stycken ytligt solbrända Svenskar snällt traskar in i din butik och vill skjuta ett vapen, lyd Ludy och hans crew’s exempel! Låt dom fylla i ett papper som avskriver dig precis alla tänkbara skyldigheter, har de inte skjutit innan, så visa lite snabbt hur man laddar om, säkrar och släng colten i nävarna på dom. Vad ger det dig? Tja, ACE hade en kamera uppsatt på banan, och så länge vi inte sköt sönder hans metall-galgar så tyckte han det var fenomenalt roligt att kolla på. Hehe, vi bjuder på det ludde! Vem kan bli sur på e kille med @yahoo.com-adress på sitt visitkort? In the end, jag vill absolut att du besöker 2105 NW 102 Place när du drar dit!
En mage full av Sloppy-Joe’s på Hemmingways gamla krökarhörna ‘Sloppy Joe’s’ i Key West ger inget annat än bra vibbar. Åk absolut ner hit och går längs hamnen så kan du både hyra vattenskotrar, dricka Sveriges national vodka ‘Svedka’ och, om du har tur, komma över både ett pensionerat Harley-gäng och några ‘Buy 1 Drink Get 1 Free’-biljetter från en kille i ett bås.
En dag var gott för oss och vi brummade hem i vår hyrda cab, med både vinden i håret och sand i sandalen (När jag får in den textraden i en Maria-Wetterstrand-seriös artikel för DN, då är även milstolparnas milstolpe helt klart bakom mig). Dagarna flyter lätt samman av rutinen att kurera den kvarvarande sömnen vid poolen och försöka brain-storma ur sig vad denna dagen borde innebära. En extra bra dag satt vi i ‘Harris’ Taxi / Tour Service’ nummer 541 som tog oss från kryssningsbåten, in till Bahamas kritvita och saltkarssalta stränder. Vi gick därifrån med värdesakerna i behåll, men gick loss på en snäcka, några öl och cigariller. Förutom en väldigt spännande drog-politik att gräva djupare i så tror jag att jag är ärlig när jag säger att det är vad Bahamas har att erbjuda, MEN påstår du bestämt och argt annat så var inte blyg att maila din upplevelse-rader till ludycartay@yahoo.com.
Jag personligen, ihop med (enligt DN Onsdagen 30 Mars) 23% av Sveriges befolkning, försöker sig på den omdiskuterade LCHF-modellen. Är du inne på din femte vecka utan ‘carbs’ och känner att du hellre tar en kula för Juholt än bryter den nu, så rekommenderar jag inte (!)’Five Guys - Burgers and Fries’(!). Vilka GALNA hamburgare, om jag får säga det klumpigt. De var varken vackrast, störst eller innehöll massa abstrakta färger, de var bara vad som borde vara originalet på vad en hamburgare ska smaka. Kedjan finns runt om i USA, men verkar enligt min research inte ha gjort sig något större namn än. Ett måste i snabbmatsväg, om du inte föredrar de klassiska slicerna bestående av drypande fett/ost/fett/ost/krossadanabolatomat/mesttroligenbröd istället.
Hm, jag känner att texten både saknar smaskiga detaljer och missöden att fylla historieböckerna med, men tyvärr kan jag inte skriva ut allt här. En del går istället till historien genom den orala traditionen, eller kalla det word-of-mouth om du behagar.
Tumblr’s skrivruta har åter gjort sitt, nu återgick jag till Vardagsmediernas förtrollande värld!
Cheers!
